Eller ja, god natt skulle man kanske skriva..?
Har pratat bort hela kvällen med Susanna i telefon. :)
Hon är en härlig liten filur alltså! :)
Vi pratade en hel del träning och motivation. Hon tränar och står i nere i Jönköping nu dit hon flyttat för studier.
Superduktig tjejja och en jättebra vän! :)

Men iaf.. Träning och motivation.
Jag är grön på det här, gör som jag blivit tillsagd och håller just nu på att lära mig om det här med träning och kost och vad som händer i kroppen.
Jag följer mitt träningsschema och försöker hålla ordning på kosten.
Vill alltså inte påstå att jag "kan" mycket eller så. Det jag däremot känner att jag kan skriva endel om (det andra kommer förhoppningsvis senare) är vikten av motivation och att vara snäll mot sig själv.

Jag gick länge runt och tryckte ner mig själv, tyckte att det var dåligt av mig att ha låtit det gå såhär långt osv.

MEN... Just då, så som mitt liv såg ut då så gjorde jag det jag orkade och trodde var rätt för att må bättre.
Vad var det? Jo, äta en massa gott (alltså en massa!) och ingen motion.

När jag kom till den där punkten då allt vände. När jag insåg att jag var överviktig och satt i min säng och grät över situationen, då insåg jag samtidigt att för att orka ta tag i det och för att orka stå ut den tiden det tar för en att vänja sig vid ny kost och träning så behövde jag förlåta mig själv. Förlåta mig själv för att jag lagt mig själv på hyllan ett tag..

För skulle jag piska mig själv för det då jag samtidigt försöker ändra saker och ting hade det aldrig gått. Då hade det enbart blivit destruktivt och det blir aldrig bra.

Så var snäll mot dej själv, du behöver va det för du är en fantastisk människa som förtjänar det. Klappa dej själv på axeln över framgångar, stora som små och tillåt dig att vara stolt över dig själv.

Jag försöker heller inte att se det som nån "snabbfix" utan mer långsiktigt. Därför känner jag ingen stress över om det går långsamt med vikten osv. Självklart är det roligare när den rör sig neråt som häromdagen då jag nådde mitt första mål men det är ingen brådska.

Jag gick ju inte upp alla kilon på några veckor, då behöver de heller inte försvinna direkt. Tror det är lättare att behålla vikten senare om kroppen får tid att anpassa sig.

De dagar jag tycker det är segt att gå iväg till gymet, (för de dagarna finns!) så brukar jag tänka på tårarna i sängen och på den långa kvällspromenaden med min bror i början av sommaren då jag berättade om hur jag mådde och kände.

Då blir det lättare att masa sig iväg för jag påminner mig aktivt om varför jag gör det.

Det fanns en tid då jag inte trodde att jag kunde. Då jag inte vågade försöka för jag var rädd för att misslyckas.
I mitt fall hade jag två val- antingen att fortsätta i samma anda som innan eller att göra en förändring.

Eftersom jag redan mådde så dåligt över situationen så fanns det inget annat val då än att försöka förändra mitt sätt att leva. Tänkte inte ens tanken på att misslyckas då för viljan till att må bättre var för första gången starkare än rädslan för att misslyckas.
Jag hade inget att förlora..

Jag tror oxå att det är bra att ha "motivationsverktyg" på vägen eftersom det ibland självklart tar emot.
Förutom att påminna mig själv om hur jag kände det innan jag tog tag i det så har jag den här bloggen.

Bloggen är ett väldigt bra redskap tycker jag då man automatiskt sätter lite press på sig själv.
Jag skriver även upp hur det går på träningen och eftersom jag är en tävlingsmänniska så vill jag hela tiden slå mig själv. :)
Jag är samtidigt noga med att bli glad för det jag klarar av även om det är något litet.

Ska avrunda mitt inlägg här. Blev lite annorlunda men så är det ibland.

Sov så gott därute och tack för all peppning jag fått och får. Ni är så fina ska ni veta<3
You keep me going! :)


Puss å kram!