Löpning

.... Har aldrig varit min starka sida. Jag behöver en boll att springa efter för att
det ska "funka" helt enkelt.

Har dock bestämt mig för att det ska bli ändring på det.
Idag sprang jag lilla varvet runt ån utan att stanna! (hör och häpna!) :)
Minns inte när jag gjorde det sist. Jag brukar nämligen psyka ut mig själv när jag springer.. -"bara fram till nästa lyktstolpe sen kan jag gå lite, nej spring för f-n!! oh vad trött jag är, jag dör, nää jag dör inte- jo fy fan vad drygt att springa.." osv.... :)
Som vanligt började jag psyka mig själv nu oxå.. Fick för mig att jag minsann skulle orka till slussencafét, sen fick det gå hur som.. När jag kom fram dit så flyttade jag fram "målet" lite och fortsatte och tillslut hade jag sprungit runt hela varvet. :)
Det är lite läskigt med mål, för sätter man upp ett mål så har man ju nånting tydligt att sträva efter, nått att ta på.
Det innebär ju oxå att du "kan" misslyckas med att ta dig dit och inte leva upp till dina egna förväntningar.

Tänk om jag inte orkat fram till cafét fast jag bestämt att jag skulle springa dit?
Självklart hade det varit surt men det värsta som faktiskt skulle hänt var att jag skulle fått stanna och gå dit...
Precis då, när man inte orkar är det sååå viktigt att inte tappa motivationen. Kanske var målet för högt just nu? Kanske får jag sätta ett lägre mål och jobba framåt på sikt istället?

Det jag är rädd för är känslan av besvikelse och misslyckande. Men så länge man fortsätter kämpa så står man ju inte still, även om saker och ting ibland får ta längre tid än vad man tänkt sig eller velat..

Jag ska hädanefter öva på att inte vara rädd för att misslyckas. Utmana mig själv och sen får det gå som det går. Nästa gång kanske jag klarar det lixom? :)

Mycket flum och tankar här som flödar.. :)

Avslutar med lite bilder från idag!
Sen blir det plugg!


Hej hopp! :)







Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0