Håller på att styra om upplägget lite vad gäller styrketräningen. Igår var det överkropp med fokus på armar och idag var det ben och rumpa. Var riktigt seg i armarna efter igår så det kändes skönt att enbart fokusera på underkroppen idag. Gick annars ganska bra idag, kommer nog kännas rejält i benen imorgon kan jag tänka mig. :)

Nästa pass tänkte jag köra hela ryggen, axlar och bröst. Om det verkar funka så delar jag upp kroppen så helt enkelt, i tre olika pass där magen får jobba varje gång. Men lär bli en del justeringar allt eftersom kan jag tänka mig, både med övningar och upplägg. Det är iaf kul att testa nått nytt och se vad resultatet blir. ;)

Innan passet idag var jag ute på en promenad i snön med Malin. Kallt men uppfriskande var det och skönt att rensa huvudet lite oxå. :)
Har sedan jag var liten alltid älskat snön. Kommer ihåg att jag tyckte att världen nästan blev lite magisk när all snö kom och la sig som slöjor över hustaken. Osså blir det ju sådär tyst med eftersom snön dämpar alla ljud. Finns det nått mysigare än att gå en promenad en fin vinterkväll och det enda man hör är knarret av snön under skorna..? Älskar det.. :)

Självklart ser jag ju fram emot våren och sommaren oxå men tycker att det är viktigt att kunna njuta av det som är "här och nu". Det är verkligen lättare sagt än gjort men med lite övning kanske man en dag har lärt sig att bemästra förmågan. :) Detsamma gäller ju det här med att träna och sätta upp mål. Stirrar man sig blind på målet så missar man ju alla framsteg man gör på vägen, vilket ju vore jättesynd! Delmål är något jag förespråkar enormt mycket. Dels är de enklare att nå, just eftersom de är delmål. Sen kan det säkert kännas övermäktigt att jaga slutmålet direkt eftersom det för många innebär en ganska stor förändring med mycket slit. Det är superviktigt att ge sig själv cred på vägen. För varje steg du tar på det där löpbandet, desto närmre är du ditt mål. MEN för att kunna vara "här och nu" och ha roligt på vägen så är det viktigt att ha delmål. :)

Mitt första delmål var att väga under 70 kg. Ohhhh så glad jag var den dagen vågen visade 69 kg, för då kunde jag säga att jag vägde 60- "nånting" istället för över 70 kg. Hade jag däremot enbart fokuserat på mitt mål att gå ner till 57 kg (alltså 20 kg) hade jag tänkt att det var omöjligt när jag började. Nej, ett steg i taget. Var glad och stolt över alla framsteg du gör på vägen så blir det enklare. Framförallt, låt det ta lite tiiiid. Det behöver inte gå jättefort utan låt kroppen och hjärnan hänga med i förändringen. En dag står du där och är i mål och det är ju alltid roligare att minnas vägen dit som något positivt i livet. :)

Hoppas ni haft en skön torsdag annars, passa på å njut av snön nu så länge den ligger kvar. Det ska iaf jag göra. ;)

Puss å kraam!