Insidan... Det är lätt att glömma bort den när man med blod svett och ibland tårar kämpar för att gå ner i vikt och ändra sitt levnadssätt.

Insidan, den finns ju där oxå och det jag skriver nu är hur jag själv ser på saken.

Min insida var det som gjorde att jag från början hamnade där jag gjorde, med flera kilos övervikt. Det var oxå min insida som i yngre dagar fick mig att göra destruktiva val för att på så sätt försöka kontrollera min vikt. Den är lixom rätt viktig den där insidan när allting kommer kring.. Det var där som det brast för mig..

Jag tror att det är viktigt att försöka "göra upp med sig själv" för att på så sätt få med insidan på resans gång. Det händer oerhört mycket inuti hela tiden även om det är den yttre förändringen som syns mest.

För att jag skulle kunna göra denna resa på rätt sätt utan att gå tillbaka till gamla mönster var jag tvungen att förlåta mig själv för de val jag gjort tidigare.

Jag förlät mig själv för att jag valt att lägga mig själv på hyllan alldeles för länge. Jag förlät mig själv för att jag tidigare tänkt så låga tankar om mig själv. Jag förlät mig själv för att jag inte såg mitt eget värde. Jag förlät oxå mig själv för att jag inte trodde på min egen förmåga.


Förlåt Åsa. Jag ska aldrig någonsin tvivla igen..




Att förlåta är oerhört befriande, oavsett om du väljer att förlåta någon annan som gjort dig illa eller som i det här fallet- att kunna förlåta sig själv.

Genom att göra det gjorde jag upp med mitt inre, för som jag skrev så var det just mitt inre som ställde till det för mig tidigare i livet. Eftersom det inte alltid är en dans på rosor att försöka förändra sitt liv och bibehålla den nya förändringen så behövde det göras.

Vad säger jag till mig själv de veckor som vågen står still? De veckor jag unnat mig mer godis än det var tänkt? Eller de morgnar som jag legat kvar i sängen, trots att jag lovat mig själv att starta dagen med en morgonpromenad?

Tidigare hade jag skällt på mig själv.. Oj vad jag hade skällt... Bannat och skrikit och uttryckt min besvikelse samtidigt som jag tittat mig själv i ögonen framför spegeln och sagt; "Det var ju det jag visste.. DU pallar inte..."

Inte så snällt, inte snällt alls och fruktansvärt kallt och elakt att säga så till nån som faktiskt försöker... Det krossar själen..


Det ÄR ok att vågen står still. Det ÄR ok att äta godis. Det ÄR även ok att unna sig en sovmorgon även om man haft andra planer från början. Det ÄR ok att vara mänsklig...

Idag skäller jag inte längre. Istället väljer jag att klappa mig själv på axeln när jag gjort något bra och som jag är stolt över. Att vara vän med sig själv och med sitt inre väsen är oerhört viktigt. Jag hade t ex aldrig orkat göra denna resa om jag hade haft en ilsken och dömande Åsa hack i häl och som piskat mig så fort jag inte skötte mig. Hade ledsnat ganska snabbt, så som jag gjort tidigare i livet..

Förlåt dig själv för de val du gjort som inte gynnat dig. Förmodligen gjorde du det bästa med det du visste då. När vi vet bättre kan vi oxå göra bättre och det finns oftast många orsaker till varför vi hamnar där vi hamnar, vare sig det gäller övervikt eller andra saker.

Den fysiska delen är ju oftast (eller alltid) det man fokuserar på när det kommer till viktnedgång. Därför valde jag att skriva lite om hur jag ser på den andra biten. Den delen som ofta glöms bort men som nästintill alltid är orsaken till problemet.

Älska dig själv inifrån och ut. Du behöver dig själv på vägen, inte bara under en sådan här resa utan genom hela livet. Vad gör vi t ex med personer vi inte kommer överens med, eller i värsta fall avskyr? Just det....

Hur du än vänder och vrider på det så är du ju lixom "stuck with yourself". Du kan inte avbryta vänskapen och tacka för dig lixom. Nää, bli vän med dig själv och lös allt gammalt groll..

Du kommer att förundras över hur skönt det är.


Med det sagt ska jag krypa till sängs. Hoppas ni haft en fin dag och kunnat njuta lite av den nyfallna snön. Älskar snön, tycker det är så mysigt.. :)

Må så gott och sköt om er!

Puss och kram!