Det pratas ofta om olika dieter och förhållningssätt till mat och träning. Det senaste som säkert inte undgått någon är "5:2- dieten". Du äter som vanligt i fem dagar och fastar två. Med fasta menas att du inte överstiger 500 kcal.

Jag tänker inte gå in på vad som "händer i kroppen" rent fysiskt eller försöka motbevisa alla "rön och fakta" om de fysiska fördelarna (värden osv) med denna diet- för jag är helt enkelt inte tillräckligt påläst om det.

Jag vill skriva om det där andra, lite obekväma och som jag sällan pratar om (eller tänker på) numera då det tillhör mitt tidigare liv.

Jag gillar helt enkelt inte tanken om att förespråka människor att mer eller mindre svälta sig två dagar i veckan. Det av flera anledningar. 

Framförallt tror jag att om man har haft en strulig relation till mat tidigare så kan denna diet vara en lätt väg in på den banan igen. En verklighet som många människor med ett ätstört beteende lever i innebär just att pendla mellan perioder av svält och att äta.

Jag påstår inte att det skulle vara så för ALLA och funkar detta för dig på alla plan, go ahead! MEN eftersom jag själv haft problem tidigare så vet jag hur lätt det är att halka in snett på dieter. "Vips" så är man fast i skiten, för att tala klarspråk.

När jag var ute på hal is så pendlade jag mellan just svält och att äta, där ätandet i sig gav mig oerhört mycket ångest. Jag höll igen på maten så mycket jag bara kunde för att tillslut vara tvungen att äta eftersom kroppen skrek efter mat. 

Jag mådde allt annat än bra då och vad spelade det då för roll om jag blev smalare, när peppen på tillvaron inte var densamma? Allt handlade om mat. "Inte äta" kontra "ge efter.." Inte så kul..

Jag tror att balans är A och O för att på sikt må bra och kunna hålla en sund livsstil. För mig är 5:2 allt annat än balans och jag vet att jag själv skulle må otroligt dåligt av att inte ge min kropp det den behöver alla dagar i veckan. 

Jag dömer absolut inte er som vill testa detta, men jag tycker att man ska vara försiktig av just den anledningen jag skrivit ovan. Våga känna efter hur du mår och hur tankarna går helt enkelt.

Lev väl och må gott! <3

Ligger i soffan, helt utslagen efter denna dag. Vaknade skapligt och när jag piggnat till tog jag på mig kläderna och var redo för gymet. Trodde jag...

Fick ett infall i hallen och tänkte att idag ska jag ta mig tusan testa att springa 3 mil, samma distans som Lidingö.
Sagt och gjort...

Gav mig av ner mot ån och kände mig pepp och lite skraj på samma gång.
Började springa i ett lugnt tempo eftersom jag visste att det skulle bli galet jobbigt.

De första två milen gick hyffsat. Det värsta var värmen och att jag inte hade möjlighet att ta med mig vätska. Var sjukt törstig och det var nästan plågsamt att springa bredvid ån. :) Så efter 19 km tog jag en avstickare upp till mig för att dricka vatten för att sedan fortsätta den sista milen.

Där tog jag slut.

Hade tidigare haft ont i höfterna men smärtan hade ändå varit hanterbar. Nu var det hemskt! Smärtan spred sig även ner i knäna och emellanåt kändes det som att mina knäskålar skulle sprängas. Försökte springa på olika sätt för att se om det kändes bättre men inget hjälpte. Fick även håll på båda sidorna och ett illamående som kom och gick lite sådär lömskt. Vid ett tillfälle var det inte långt ifrån. :(

Allt detta gjorde att jag helt enkelt inte hade något annat val än att anpassa mig efter "läget" och varva löpningen med att gå för att kunna genomföra distansen.

Trodde att de sista kilometrarna skulle gå lättare eftersom att jag då var nära mitt mål men icke. All pepp och all energi rann ur mig och jag började förstå lite hur det kanske kunde kännas att gå in i väggen under ett lopp. Psykiskt var det riktigt tungt.

Hur som, när jag gjort mina 30 km så var jag ändå glad och nöjd över att jag fortsatte trots allt.

Har dock beslutat mig för att inte springa Lidingöloppet. Jag inser att jag inte är tillräckligt förberedd fysiskt för den här distansen och att risken är stor att jag kommer att skada mig. Har fortfarande rejält ont framförallt i knäna och det vänstra har jag svårt för att böja när jag går. Det är helt enkelt inte värt det och då är det bättre att springa nästa år. Lidingöloppet är betydligt mer kuperat med backar som ska vara galet jobbiga och att jag är såhär "medtagen" efter idag bådar inget gott.

Mina förutsättningar har inte varit de bästa med sjukdomar och brutet revben och även om det tar emot så känns det skönt att ha bestämt sig.

Och alla dessa skavsår efter kläderna.. Rygg, bröstkorg, midja, bröst- ja det mesta är ömt. För att inte tala om min ena lilltå som består av två härliga blåsor som kommer tillbaka efter att man tömt dem. :(

Ska bli intressant hur det känns imorrn, om jag överhuvudtaget kommer upp ut sängen. Lite oroad över framförallt mitt vänstra knä, känns inte bra.

Aja, nu får det vara slut på mitt gnäll. :) Det var ju helt självvalt och jag är glad över att jag gjorde det. "Mind over body" heter det ju, men idag var det nära att kroppen fick sista ordet. Nått jag säkert får ångra ett par dagar framöver.

Avslutar med lite bilder från dagen!
Som ni ser på hastigheten så sjönk den mer och mer mot slutet.

Hoppas annars att ni haft en skön helg i solen! :) Ta hand om er och må så gott!

Puss och kram <3

Tillbaka till rutiner efter semestern, alltså vardag med jobb och träning. :) Ni hittar mig förresten på fight center på måndagskvällarna då jag är med och hjälper till på nybörjarpasset.

Denna vecka har vi öppet hus så det är bara att komma förbi och träna thaiboxning gratis heeeeela veckan! :) Läs mer på www.fightcenter.se om ni är intresserade. Ta chansen om du funderat att testa, du kommer inte att ångra dig! :)

Annars så fick det bli ett gympass ikväll med fokus på överkropp. Det var riktigt gött men åååååh mina armar. Lyckades mot all förmodan att schamponera håret efteråt, trodde inte det skulle gå först då armarna var som spaghetti. Och värre lär det vara imorgon. :)

Avslutade passet med att boxas med hantlar. Det kommer jag fortsätta med när jag styrketränar då det är bra för thaiboxningen. Allt för att få mer kraft i slagen. ;)

Imorgon blir det vila, har tid för massage inbokad efter jobbet. Ska bli så himlans skönt! :)

Nu ska jag äta lite granna sen är det dax för sängen. Sömn är något jag underskattat tidigare tyvärr. Slarvade mycket med det under tiden jag pluggade och har verkligen insett nu hur mycket bättre man mår om man ser till att sova sina timmar.

Ta hand om er och sov så gott sen! :)

Puss och kram <3