Varför..?
Har fått frågan om varför vi väljer att utsätta oss för tough viking. En 15 km lång terrängbana med olika hinder, så som vatten, is, eld, lera, höjd, el osv...
Ska tilläggas oxå att jag är livrädd för elhindret, rädd för höjder och är en riktig badkruka på sommaren, så att ta sig igenom isvatten blir intressant.. ;)
Ja, varför väljer jag att göra det här?
Finns egentligen flera anledningar. Tycker först och främst att det är otroligt roligt att träna och se kroppen utvecklas och bli starkare. Lön för mödan lixom. :) Dock har jag under några månader inte känt mig driven och motiverad till träningen på samma sätt som förut.
Det beror till stor del på att jag inte haft något specifikt mål heller. Jag behöver ha mål för att på så sätt finna drivet och motiveringen till att ta mig dit. Från punkt A till B helt enkelt. :)
Det var oerhört tråkigt att lidingöloppet gick åt pipan. Efter det tappade jag sugen lite men när Claudia började prata om tough viking tändes glöden igen.
Att bestämma sig för och slutligen utföra någonting som man aldrig trodde att man skulle klara av är en heeeelt otroligt go känsla. Jag fick känna på den när jag lyckades gå ner i vikt och det är nästintill berusande. Minns lyckan efter att jag sprungit min första mil. Haha! Hade kunnat vinna en miljon på lotto lika gärna, för så glad var jag. :)
Allting ställs på sin spets oxå. Det är inte slumpen eller andra tillfälligheter som gör att du tar dej i mål, nej nej nej.. Du har tagit dig dit helt för egen maskin och den känslan är svårslagen. INGEN kan ta den ifrån dig.
Dubbel glädje är det att få dela detta med en otroligt fin vän till mig och att tävla som ett team och hjälpa varandra genom banan kommer bli grymt. :)
Jag ser redan framför mig, hur vi blöta, leriga och utmattade springer mot målet efter att ha passerat elhindret. Hur vi skrikandes av glädje och fulla av adrenalin korsar mållinjen med vetskapen om att "vi gjorde det".
Månader av förberedelser och träning har tagit oss dit där vi står, heeelt slut men galet glada. "We made it!" :D
Den känslan... Det är den jag längtar efter och det är därför jag gör detta.
Att för en liten stund få känna mig "untouchable.." ;)
<3
Happiiiii :)
Kan äntligen knyta näven efter min lilla incident på julafton. Gör ju lite ont över knogarna men absolut ingen fara. Så otroligt skönt för även om det "bara är ett finger" så försvårar det en hel del övningar.
Idag blev det en blandad kompott med biceps, rygg och axlar. Körde verkligen slut på mig själv idag. Tycker ibland att det kan vara svårt att pusha sig själv när man tränar ensam. Hade dock Claudias peppande ord i bakhuvudet hela tiden och mottot var "en till orkar du". Det resulterade i en trött men nöjd Åsan. :)
Idag börjar även min nya "kosthållning". Eller ja, ny är den väl inte men den innebär färre kolhydrater och mer proteiner helt enkelt. Så som jag åt när jag började min viktresa under 2012. Tror inte på att förbjuda saker helt och hållet och kommer självklart ha dagar då jag "unnar" mig. :)
Lite pics från senaste passen får avsluta inlägget.
Ha en fin kväll hörrni! <3
Puss å kram!
