När det kommer till att fokusera så har jag själv en uppfattning om att det finns två vägar att gå. Att fokusera på det negativa och ta konsekvenserna av det valet eller fokusera på det positiva och det du uppnått.

En tanke har slagit mig ibland men som blev extra tydlig igår när jag sprang. Jag la märke till att jag störde mig otroligt mycket på att jag var tvungen att ta en "liten avstickare" (sporthallens toalett) med endast 500m kvar att springa. 500m!!! Såhär i efterhand känns det fånigt lite men ja, jag hade inget val just då lixom...
Hade verkligen önskat att jag hade fått springa de där sista 500, bara för att då skulle jag ha sprungit 2 mil utan stopp. Nu sprang jag 19,5 km med magknip och var tvungen att göra något åt saken. Varför väljer jag ändå att fokusera på den saken? Ja, asså avstickaren? Istället för att vara grymt glad och stolt över det jag gjorde igår. Att jag endast sprungit 1 mil inomhus och 1 mil utomhus tidigare och nu sprang det dubbla, jag kunde bara inte ge mig själv cred för det till 100% eftersom det fanns saker som kunde gjorts bättre.

Likaså tiden... Egentligen borde jag vara jätteglad över att jag lyckades hålla ett jämnt tempo hela tiden men ja, det hade ju kunnat få gå lite snabbare, iaf mot slutet.. Men smärtan då? Att det värkte i både knän och höfter, men jag valde att fortsätta springa distansen jag bestämt mig för. Betyder inte det något? Åsa för h-vete, kom igen nu!!

Sen har vi det tredje.. En halvmara... Hade jag sprungit 1 km till hade jag avverkat den distansen. Men det är ju lätt att vara efterklok för igår visste jag inte exakt hur långt det var. Men ja, tom det kan störa mig i efterhand.

Små små marginaler som inte är på "min sida" vilket förtar hela grejen om jag inte ser upp.

Jag har alltid haft höga krav på mig själv. Men ja, iom dessa tankar som jag skrivit om nu inser jag HUR HÅRD jag faktiskt kan vara emellanåt och ja, det finns ingen person jag skulle kunna ha så höga krav på som jag har på mig själv..

Inser att jag behöver arbeta med den här biten. Fokus... Vad vill jag fokusera på? Det kommer alltid- ALLTID finnas saker som man kan förbättra. Att enbart fokusera på de sakerna kommer förblinda mig från att glädjas åt allt jag åstadkommer och livet är för kort för det. Vad skulle det tjäna till? Varför gör jag detta iså fall? Tränar och kämpar om jag aldrig skulle kunna luta mig tillbaka och stolt känna -"fasen, jag gjorde det, och ganska bra dessutom.." Det vore oerhört sorgligt och så vill inte jag leva.

Självklart känner jag mig stolt och nöjd över det jag åstadkommit men insåg som sagt en del igår, att det första jag kände när appen i mobilen stod på 20 km var en frustration över toabesöket. Inte en lycka över att jag precis sprungit längre än jag någonsin gjort förut.

Det är dax att omvärdera. Fokusera på det positiva och låta lyckan över det jag uppnått driva mig mot nya mål. Belöningen när man är i mål ska ju vara en skön känsla, en tacksamhet och respekt gentemot en själv. Inte minst en stolthet som bubblar i bröstet och som jagar iväg alla tvivel man haft tidigare.

Det har hänt mycket inombords det senaste dygnet som sagt. Är tacksam över insikten och jag hoppas att det kanske kan få någon mer att tänka till, då jag vet att det här är ett vanligt fenomen. Se det du åstadkommit. Se att du försöker. Det är sååå viktigt.


Du är inte din prestation. Du är du med ett obeskrivligt högt värde oavsett. Sedan kan vi välja att se det eller inte.

Jag har gjort mitt val... Vad väljer du?


<3